Bättre begagnad?

2009-03-12_namnlöst_429

Kyrkmossen i Ryd

Ska man behålla sin gamla bil eller byta ut den mot ett bättre begagnat alternativ? Ja, det kan man sannerligen fråga sig. Den bil du har känner du förmodligen både innan och utan. Du är medveten om dess brister men också dess positiva egenskaper. Självklart vet du också vad som behöver bytas ut eller bara justeras en aning för att funktionen ånyo ska bli njutbar. Du kan med andra ord lita på din gamla trotjänare. Alternativet att ersätta det du har med ett annat begagnat fordon, kan initialt ge dig hisnande upplevelser. Åkturerna blir i en ny skepnad, ovana men spännande. Ganska snart börjar dock nyhetens behag trappa av och mörka orosmoln seglar in. Problemen var inte uppenbara vid en första besiktning men efter någon tid blir dem svåra att hantera och dyrbara att reparera. Ja, några är vi säkert som tveklöst genomfört detta bilbyte.
Ibland tänker jag att våra relationer till våra partners är som kärleken till våra bilar. Vi ersätter våra livskamrater i parti och minut, byter förhållande med grannen och prövar nya famnar. Vi ger oss in i spännande och kittlande partnerskap där nyhetens behag är regel snarare än undantag. Kanske blir jag en lyckligare människa om jag får hålla händerna på en ”ny” ratt. Kanske blir jag en mer harmonisk individ om jag får rycka i en ”ny” växelspak. Eller kanske är det så att jag fortsätter söka efter något som är ”bättre begagnat” för att jag tror problemets lösning ligger i själva omväxlingen.
Jag tror att en titt inåt istället ger både snabbare och bättre besked. För visst växer gräset alltid mest på just min bakgård.

Paul Harrison Band

Ett engelskt mycket kompetent band förgyllde lördagskvällen på Hällevik Trad Jazz Festival.

L1002372

Paul Harrison, soprano and alto sax

L1002328

Peter Williams, double bass

L1002361

Bo Møller Petersen, guitar, banjo, vocal

Tillbaka i Hällevik

För tolfte året i rad har Tradjazzfestivalen i Hällevik genomförts. Närmare 15.000 människor skapade tillsammans med ett tjugotal band en fantastisk stämning  i det lilla fiskeläget. För tio år sedan hade festivalen långväga besök när det australiensiska bandet The Hoodangers gästade byn. I år kom klarinettisten Chris Tanner tillbaka och spelade tillsammans med bland andra Björn Ingelstam.

2005-11-16_namnlöst_707

The Hoodangers år 2005 med Chris Tanner längst till höger

L1002304

Chris Tanner år 2015

Dom drar!

Olika böcker och skrifter, med förvisso smärre nyanser i titeln ”Våra svenska fåglar”, har genom åren givits ut i många olika skepnader. Men är det verkligen våra fåglar? Idag räknar ornitologerna med att drygt 250 fågelarter häckar i Sverige men de flesta flyttar faktiskt till sydligare breddgrader under vintern. Det börjar redan runt midsommar när storspovshonorna lämnar landet och låter hannarna ta hand om ungarna. Sen fortsätter det i en strid ström. Under sommarmånaderna är det huvudsakligen vadare som flyttar. I september är det dags för våra tättingar att påbörja sin resa och i oktober kan vi följa de stora rovfågelsträcken. Uppskattningsvis lämnar 90% av alla häckande fåglar Sverige under vintern.
Jag kan inte låta bli att göra jämförelsen med våra moderna pensionärer som tillbringar sina vintermånader i spanska övervintringslokaler. När vårsolen åter börjar värma flyttar de hem till Sverige igen för att uppleva ännu en nordisk sommar. Pensionärernas val att flytta söderut under vintern kan liksom för fåglarna förklaras med tydliga motiv. Klimatet är bistert och för fåglarnas del är risken att duka under av födobrist eller köld, ständigt närvarande. Pensionärerna kan drabbas av fallolyckor till följd av exempelvis hala gångbanor. Ja, det är faktiskt så att just fallolyckor är den vanligaste olycksformen hos äldre personer.
Kanske är det då inte så konstigt att majoriteten av ”våra fåglar” och en hel del ”gamlingar” vänder oss ryggen och drar söderut så snart hösten gör sig påmind.

L1002160

Kärrsnäppa, Calidris alpina

Våra favoriter

Min mor och jag jobbar med att i bokform sammanställa familjens favoritrecept. Har hittar vi några ganska nykomponerade men också en del som har använts generationer tillbaka. Det enkla och vardagliga samsas med mer festliga och tidskrävande anrättningar. Några av recepten är från mina morföräldrars militära bekantskapskrets och har bevisligen tillagats och spisats av både överstar och generaler.
Att trixa ihop en liten bok med välformulerade texter och ändamålsenliga bilder borde väl inte ta så lång tid, tänkte jag! Men… Inte nog med att vi måste välja format, layout, typsnitt, storlek, spaltantal, bildinnehåll mm, mm. Alla recept ska dessutom tillagas och provätas. Nåväl, att få avnjuta alla rätter ”live” är knappast betungande utan snarare bokförfattarnas belöning. I detta kreativa och produktiva sammanhang slås jag ofrånkomligen av en insikt. Jag tänker på alla dessa böcker som mer eller mindre slumpas ut till vrakpriser vid årliga bokreor. Jag tänker på allt det kärleksfulla arbete som mängder av författare givit sina alster innan de nått tryckpressarna. Jag tänker på hur vi värderar mycket av det som med handkraft framställts av ambitiösa och målmedvetna människor. Jag slutar omgående mina tankebanor och tänker istället på glädjen av att få göra ett sådant här projekt. Alla skratt när vi diskuterar olika kompositioner, textutformningar och inte minst när vi avsmakar resultaten. Vi får nöja oss med att ”nyttan” med boken tillägnas familjen och värdet av att få våra gamla favoriter samlade i ett lättillgängligt format.

L1002091

Rödlök, vit- och svartpeppar

Jordgubbar

Har precis avslutat rensandet av 15 liter nyinköpta jordgubbar. Säsongen går mot sitt slut men de underbara gubbarna finns ännu tillgängliga några veckor. En hel del av mina gubbar kommer att hamna i fryspåsar och avnjutas under ruggiga höstmånader eller kanske när snön yr utanför stugknuten. Ändå är dom saftiga bären, (vetenskapligt definieras bäret dock som fruktförband av nötter), godast att ätas färska. Det är nu tid för frosseri. När jag plockar till mig den första jordgubben slås jag dock av en omedelbar tanke. Vad fick mig att välja just detta bär? Slumpen? Eller gjorde jag omedvetet en blixtsnabb analys av vilken gubbe som utifrån mina personliga preferenser såg mest tilltalande ut? Kan våra handlingar överhuvudtaget vara ett resultat av slumpen eller är allt vi gör medvetet? Även om vissa beslut vi fattar verkar bestämmas utifrån rena tillfälligheter, kanske vi ändå styrs av en slags omedveten medvetenhet. Baserat på genetiska egenskaper eller upplevda erfarenheter fattar vi således våra beslut. I vissa fall förundras vi eller chockeras över hur det kunde bli som det blev. Men i den givna situationen handlade vi säkert på ett sätt som just då uppfattades lämpligt och ändamålsenligt. Slumpen kan styra tärningens utfall eller lottoradens sammansättning men jag tror inte att mina handlingar är ett resultat av detsamma. Deterministisk slump innebär förvisso att min hjärna har en oförmåga att sortera vissa inkommande signaler men oavsett hur jag uppfattar min verklighet så är det tveksamt om slumpen tillåts påverka mitt beteende. Den indeterministiska slumpen finns enligt forskarna inbyggd i naturvetenskapens grundlagar. Kaosforskningen är ett exempel på detta och det räcker med att försöka bestämma vädret några dagar framöver för att förstå problematiken.
I vilken omfattning jag är en del av denna universiellt närvarande slump förstår jag inte riktigt, eller vill kanske inte försöka förstå. Så, vad var det som styrde mig att primärt ta just den jordgubben? Kanske var det för att det var den enda som var röd!

Jordgubbar

Ekologiskt odlade från eget trädgårdsland

Regn hos mig

Idag är det den 27 juli och regnet öser ner. Termometern visar blott 13 grader och vinden är mer än måttlig. Det är högsommar i Sverige!
Min barndoms somrar var varma och soliga med glittrande hav och underbara bad. Sommaren var verkligen en riktig sommar.
Eller är det så att mitt selektiva minne spelar mig ett spratt och förleder mig tro att det var ”bättre” förr. Enligt statistiken var det inte ”bättre” förr, åtminstone inte om vi nöjer oss med att titta tillbaka till tidigt 60-tal. Det är nog snarare så att vädret har varierat över tiden och mina barndoms somrar var nog lika dagens, även om jag så gärna vill minnas något annat.

2011-11-28_Svartvitt_30

Agnes